… kroppen ur sängen alltså.
Back on track efter en alltför lång frånvaro beroende på i tur och ordning: sjuk familj, sjuk själv, intensivt pluggande.
Det enda riktigt absurda som finns att rapportera från den senaste tiden är konsistensen på de olika kroppsvätskor som envist strömmade ut ur diverse öppningar i min lekamen. Somliga var tunnare än utspädd lättmjölk medans andra påminde mest om någon obskyr alien: grön, seg och slemmig. Väl tillbaka i skolan försökte Patrik, i god svengelsk anda, påstå att jag kanske hade varit ”sick”, vilket jag ihärdigt förnekade. ”Ill” hade jag naturligtvis varit. Såhär med några dagars distans kan jag naturligtvis erkänna att sick nog är en ganska adekvat beskrivning av undertecknad, fast då mest som ett kroniskt normaltillstånd. Å andra sidan försökte samme Patrik i onsdags påstå att den dagen var torsdag, vilket möjligen sätter vissa frågetecken kring hans omdöme?! Och om sanningen ska fram så tror jag att alla människor är lite småknäppa, om man bara lär känna dem ordentligt.
Våren har kommit!!! Ett par svartvita flugsnappare verkar ha flyttat in i den lilla, men nyrenoverade, ettan i björken och ett par pilfinkar har förmodligen flyttat in i den stora, nybyggda! ettan i körsbärsträdet. Jag hoppas att det är samma pilfinkar som roade sig både kungligt och ogenerat på en gren strax intill ovan nämnda bostad. Det vore spännande med några fågelungar att följa utveckligen av tillsammans med barnen.
Egentligen är det lite skandal med hur man beter sig. Det är varmt, solen skiner, blommorna doftar, färgerna närmast våldför sig på alla som ser sig omkring, fåglarna kvittrar i det närmaste dygnet runt, doften av grillos brer ut sig över kvarteren, träden savar, hormonerna sväller och man sitter dagarna i ända i en källare och stirrar på en hypnotiserande skärm medans man skriver konstiga koder som ingen normal människa förstår eller bryr sig om. Man borde skämmas.
