Testar bild

testar som sagt bild:

fjäder

gfkgfkghf

Fotbollstrauma

På onsdag skall det tydligen spelas fotboll, grillas och drickas öl med klassen. Mitt senaste fotbollsäventyr började som ett regelrätt trauma och jag skulle därför vilja slå ett slag för att vi spelar bowling i stället.

Det hela utspelade sig för ett par år sedan när jag och Mats Johansson ordnade en fotbollsturnering/grillkväll här i Mönsterås. Min pappa skulle med och han kom hem till mig för vidare transport i min bil. Jag hade fyllt bagaget med två grillar och en massa mat. När jag backade ut bilen så gjorde jag som vanligt, kikade i backspelarna för att inte köra på häcken, svängde lite åt höger för att inte köra på gatlyktan på andra sidan vägen… Och körde rakt in i sidan på en helt idiotiskt parkerad Citroën. Pappas naturligtvis. Nyinköpt. Mätarställningen visade på ungefär 100 mil. Med tanke på den nattsvarta blicken jag fick så är det nog att betrakta som ett under att det blev någon fotboll och grillning över huvudtaget.

Hur som helst så ropar jag högt: Bowling! Där är det i alla fall meningen att man ska rulla på saker!

Det är skönt att få upp den…

… kroppen ur sängen alltså.

Back on track efter en alltför lång frånvaro beroende på i tur och ordning: sjuk familj, sjuk själv, intensivt pluggande.

Det enda riktigt absurda som finns att rapportera från den senaste tiden är konsistensen på de olika kroppsvätskor som envist strömmade ut ur diverse öppningar i min lekamen. Somliga var tunnare än utspädd lättmjölk medans andra påminde mest om någon obskyr alien: grön, seg och slemmig. Väl tillbaka i skolan försökte Patrik, i god svengelsk anda, påstå att jag kanske hade varit ”sick”, vilket jag ihärdigt förnekade. ”Ill” hade jag naturligtvis varit. Såhär med några dagars distans kan jag naturligtvis erkänna att sick nog är en ganska adekvat beskrivning av undertecknad, fast då mest som ett kroniskt normaltillstånd. Å andra sidan försökte samme Patrik i onsdags påstå att den dagen var torsdag, vilket möjligen sätter vissa frågetecken kring hans omdöme?! Och om sanningen ska fram så tror jag att alla människor är lite småknäppa, om man bara lär känna dem ordentligt.

Våren har kommit!!! Ett par svartvita flugsnappare verkar ha flyttat in i den lilla, men nyrenoverade, ettan i björken och ett par pilfinkar har förmodligen flyttat in i den stora, nybyggda! ettan i körsbärsträdet. Jag hoppas att det är samma pilfinkar som roade sig både kungligt och ogenerat på en gren strax intill ovan nämnda bostad. Det vore spännande med några fågelungar att följa utveckligen av tillsammans med barnen.

Egentligen är det lite skandal med hur man beter sig. Det är varmt, solen skiner, blommorna doftar, färgerna närmast våldför sig på alla som ser sig omkring, fåglarna kvittrar i det närmaste dygnet runt, doften av grillos brer ut sig över kvarteren, träden savar, hormonerna sväller och man sitter dagarna i ända i en källare och stirrar på en hypnotiserande skärm medans man skriver konstiga koder som ingen normal människa förstår eller bryr sig om. Man borde skämmas.

Världsbokdagen

Det har varit lite klent med bloggandet och för det ber jag helhjärtat och oförbehållsamt inte alls om ursäkt. Delar av familjen är och har varit sjuka och då får ni andra snällt vänta.

Idag är det världsbokdagen och min underbara post om läsandets underverk får vänta någon dag på att bli färdigskriven. Men tack vare Mackan Andersson så har jag tagit boknördtestet. Jag är tydligen 73% boknörd.

God Natt! Asimov väntar…

Håå Vee Blååå! Håå Vee Blååå!

Hela Vintern Hoppades Vi.

Hela Våren Hoppades Vi.

Hysteriskt Vrålande Hejaramsornas Vinnarmelodier Har Vi HalsduksViftande Hejat Våra Hjältar Vidare.

Hela Vårt Hjärtefyllda Vintersportgäng Har Vunnit Hemlandsmästerskapets Vinnarmedaljer.

Hurrande Vi Hyllar Våra Härliga Vinnare: Husqvarna Vätterstad.

Hipp Vip Hurra!

Väderkvarn på vift

Mellansonen är på maskerad, maskerad (nåja) till ninja. Strax skall övriga familjen bjudas på hemgjord pizza, men först ytterligare en omgång kläder i den ständigt krävande tvättmaskinen. Dock skall jag vara ytterst noggrann med att se till att den nyinskaffade kommunikationstingesten av märket Samsung (man borde förstås vara patriot och köpa ericsson) befinner sig på minst en vånings säkerhetsavstånd.

På förmiddagen var ynste sonen och undertecknad i Kalmar och handlade lite kläder. På väg tillbaka till bilen så slank vi in i en av Kalmars antikvariat där följande minst sagt märkliga episod utspelade sig:

Strax innanför dörren står en man och en kvinna och samtalar. Jag harklar mig och kvinnan undrar om hon kan hjälpa mig med något. Jag har länge funderat på att läsa Don Quiote och tänkte nu äntligen slå i den så kallade saken. ”Jag undrar om ni har DonQuijote?” Kvinnan ser fundersam ut. ”Vad är det?” Nu blir jag fundersam. Var har jag hamnat egentligen? En kvinna som jobbar i ett antikvariat och inte vet vad Don Quijote är? Hon ser ut att vara i sextioårsåldern och har alltså läst svenska i skolan en gång i tiden. Mannen bredvid kommer til undsättning. ”Det är en roman.” ”Jaså du vet vad det är” säger kvinnan. Jag ser på mannen och frågar om han kommer ihåg var författaren heter. Ingen av oss kommer på det, trots att vi båda vet det egentligen. Plötsligt frågar kvinnan: ”Är det något skönlitterärt?” Surrealismen når den här dagens höjdpunkt. Hon jobbar i antikvariat, kan ordet skönlitterärt men inte ordet roman och vet inte vad Don Quijote är. Jag kommer på vad författaren heter. Cervantes! Naturligtvis. Nej, vi hitter den inte, men kvinnan lovar att hålla utkik åt mig. Fast jag hyser inga större förhoppningar. Väderkvarnarna får stå ifred ett tag till och jag får väl fortsätta att läsa stiftelsetriologin för jag vet inte vilken gång i ordningen.

Nu över till pizzan. Var och en får göra sin egen bit. Tyvärr är jag både ensidig och fantasilös, det blir tomatsås, banan, annanas, skinka och ost. Here we go!

Delirium

Allra först ett par rader av konsumentupplysning. Följande avsnitt innehåller grovt programmeringsvåld. Den som saknar all kunskap om programmering tycker måhända att texten saknar humor i ännu större utsträckning än den som innehar dylik lärdom. Varing vare härmed utfärdad. Läsning sker på egen risk.

Under eftermiddagen råkade jag somna till ett par minuter på soffan. Utan förvaring befann jag plötsligt i ett blossande inferno. C#-truppernas nyslipade klingor gnistrade i solskenet medans javascripens vapenarsenal såg sliten och naggad ut av idogt krigande. Javascripten pressades rejält och var otvivelaktligen på väg mot undergång. Hela ”klasser”, både private och protected, föll i bitar inför c#´s nya namespace. Jag vände mig förvirrat omkring och vart jag än såg så utspelades scener fulla av död och förintelse. C# var vassare på alla fronter, utom möjligen ute i ena kanten, där några tappra hjältar hade putsat upp sina vapen med lite ajax. Plötsligt kom en funktionsanrop från javascriptets init-funktion till C#´s main-funktion. En bön om fredsförhandlingar? Javisst! Men ack… Gömt i koden låg en lömsk trojan, redo för svek och förräderi.

Här tvingades mitt medvetande åter till denna världens bekymmer av högljudda barn som önskade hjälp med den ena och det andra.

Låt det bli sommarlov innan min hjärna fullständigt tappar greppet om verkligheten!

Eller förresten, ge mig tillbaka min mardröm. Jag vill veta hur det gick!

Dumstrut på!

Samtidigt som jag skapade den här bloggen i går kväll så körde jag en omgång kläder i tvättmaskinen. Gamle herr Nokia kände sig tydligen smutsig för han smög sig ner i en byxficka för att ta sig ett riktigt långt bad. Tyvärr visade sig gamle herr Nokia inte vara riktigt simkunnig.

En liten tröst skulle möjligen kunna vara att han i flera månader uppvisat ett lite opålitligt beteende och att det redan fanns begynnande planer på ett byte mot en yngre och hungrigare spelare. Men lite förargligt och en hel del pinsamt känns det allt.

Et tu Ponticulus

Andreas pik blev spiken i kistan, eller om man så vill, droppen som fick Claudius bägare att bli förgiftad. Dessutom blir en kastad handske alltför smutsig om den får ligga kvar.

Alltså: en ny blogg är född och desss namn skall vara Ponticulus.

Välkomna alla läsare, vänner och blivande vänner. Varför en blogg? Osäker och allmänt oklar är jag. Men det är det kanske fler än jag som är. Så låt oss våga språnget ut i den oändliga rymden och se om vi kan möta varandra. Vill man något ska man försöka även om man saknar garantier. Eller för att lite lagom fantasilöst citera den underbara Karin Boyé:

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Man ska våga det man vill och längtar efter. Vid dagens sagostund med yngste sonen protesterade Kråkan vilt mot att Mamma Mu skulle bygga en trädkoja. ”Kossar bygger inte kojor i träd”. Men Mamma Mu ville bygga och byggde också en koja i ett träd. Och avslutade hela boken med de närmast bevingade orden:

Det gör väl inget om man böjer en spik eller två.
Det blir en koja ändå.

På tal om sagostund så undrar mellansonen vilka stora och viktiga uppfinningar (”som hus och så”) som gjorts av svenskar. Varken skiftnyckeln eller dragkedjan imponerade. Någon som kan hjälpa mig.

Äldste sonen började sälja majblommor idag. För första gången någonsin finns det svart färg i dem???!!!??? Fem kronor stycket. Någon som är intresserad?

P.S. Ja. Sidan ser lite (ok då, mycket) tråkig ut. Den ska naturligtvis snyggas till efterhand. Och vem vet. Det kanske till och med blir en ny adress med eget domännamn. Fast med tanke på vad klasskompisen Mikko skrev i augusti så borde jag kanske inte lova för mycket. Egentligen borde jag naturligtvis snygga till den innan jag släpper iväg den, men då blir det nog inte av.

Önska mig lycka till som ska försöka skriva och snygga till, så önskar jag er lycka till som eventuellt tvinger er att läsa.
Godnatt!